Rektorn taggar

Likabehandlingsarbete och digitalisering

2019-02-16

Likabehandlingsarbete och digitalisering

Med anledning av Frida Boisens krönika i Aftonbladet (här) har jag fått många frågor kring vårt likabehandlingsarbete som jag försöker svara på här nedan.

Nyligen, en söndag, var jag på basketturnering med barnen i Sundsvall. Det plingade till i mobilen och jag fick en avisering från vår egenbyggda plattform (Concure!). Innehållet i aviseringen har vi också skapat själv just för att kunna bedöma snabbt i sådana lägen som jag beskrev ovan ifall vi ska agera eller vänta.





Av innehållet i mejlet fram gick att det kunde vara angeläget. Då aktiverade jag plattformen i min mobil och kunde läsa om ärendet och ordnade snabbt så att möten kunde bokas.






(Här är det värt att kommentera sarkastiska inlägg på t.ex. Twitter idag som försöker insinuera att mänskliga kontakter blir lidande av digitala verktyg. Det är helt enkelt för okunnigt att påstå det. Då kan man för lite om digitala verktyg och för lite om mänskliga kontakter samt för lite om arbetssätten inom åtminstone vår skola.)

Direkt på måndag morgon hanterades ärendet med tre intervjuer och det viktigaste av allt var budskapet till utpekade eleven: trots att det var helg då detta skedde så anser vi på Ådalsskolan att det är skolans uppgift att garantera elevernas trygghet på skoltid även om upprinnelsen skett utanför. Inget ska ske med den som ärendet gäller, inga samtal, inget hot, ingen kompis som skickar SMS till hen osv. Inget. Förstått?

Det gav arbetsro att kunna hantera intervjuerna och dokumentera samt informera. Vi ger alltid ärendena två veckors frist för att se att beteendet ändras innan vi ev. avslutar. Följande svar inkom efter två veckor.





Allt registreras i plattformen och studiehandledarna får veta.

All kommunikation som kräver snabbhet sker genom digitala kanaler, elevens tillgång till skolpersonal genom digitala kanaler, juridik och dokumentationen med tillhörande förmedling genom digitala kanaler. Det bästa med det är dessutom att det är i vår egen plattform där vi äger datat och kan analysera, rapportera mm efter eget (huvudmannens) behov.

(Återigen till mänskliga-kontakter-blir-lidande-kritikerna kan jag säga: eleven som rapporterade var livrädd en söndag men nådde lärare i Härnösand, rektor i Kramfors och hela elevhälsoteamet på olika orter i länet genom digitala kanaler och vi kunde med mycket enkla knapptryckningar lugna hen direkt under helgen. Sedan blev det mänskliga kontakter-overflow under veckan där vi kunde fördela våra resurser effektivt så vi kunde uppfylla lagstiftningens krav. Spola argumenten om digitala kontra analoga – det visar att ni helt enkelt inte förstått balansen i användningen mellan dem. Vi bidrog till att en ung mådde bättre - det är tillräckligt för att utveckla vidare.)

Nästa ärende gällde elever som inte kunde hålla händerna från varandra häromdagen så det blev lite för fysiskt. Två lärare rapporterade in ärendet kl. 11:00. KL. 11:55 skrev jag följande:

”Sex elever intervjuade och två utpekade från IM har skickats hem. Tack för rapporten!”

Svaret från lärarna ser ni nedan:



Så vad är poängen med detta? Att inget är viktigare än trygghet och studiero och likabehandling på en skola. Jag har sagt och skrivit det 100 gånger och skriver det igen: det är inte så att inget händer på vår skola men när det händer så är vi ofattbart snabba. Eleverna har t.o.m. lärt sig själv att det är bättre att komma in och berätta direkt något händer än att låta det vara, för hos oss missar vi ingenting.

Eleverna brukar säga också vid mötena: visst har vi kameror? Titta på filmen så ser du vem som gjorde vad först. Jag säger konsekvent nej. Du ska berätta för mig vad du upplevde, minns och gjorde. Varför är det viktigt? Jo för att skolans egentliga uppdrag är lärande. Alltså att man lär sig på en plats inför vuxenlivet. I lärandet ingår reflektion och bästa sättet är att berätta och höra sina egna handlingar i ens egna ord, och ibland formulerade med andras ord.

Hade vi behövt ha skolor som domstolar så hade kameraövervakning använts på det sättet kanske. Då hade vi sett vem som slagit vem först och sedan sagt tack och hej. Det är den samhällsutveckling vi har och det är bedrövligt. En del debattörer som argumenterar för "ledarskap" genom disciplinära åtgärder – inte sällan med mycket begränsad erfarenhet av lärarprofessionen själva – bidrar till den utvecklingen. Jag kan inte se annat resultat heller än att gapet i likvärdighet ökar i och med den här utvecklingen. De som får stöd med beteendet hemma, om man ens har vårdnadshavare, klarar sig bättre och de utan stöd slängs ut från skolan.

Förutom det dagliga arbetet med likabehandling har vi också lyft fram machokultur och hedersrelaterad problematik som särskilt viktiga områden att arbeta med. Även här har vi byggt unikt digitalt stöd i vår plattform för detta. Jag brukar lyfta fram skollagens 15 kapitel, §16 som en livsfarlig skrivning att misslyckas med. Hur uppfyller just din skola undantagsskrivningen där? Vi gör det med mycket stor hänsyn och med starkt stöd till lärarnas psykosociala arbetsmiljö, så här:




Gällande de tekniska beskrivningarna i Frida Boisens krönika ska jag förtydliga enligt följande:

För 3 år sedan beskrev jag under en föreläsning i Sundsvall vad vi höll på att bygga. Grunden handlar om att frigöra datat så att vi kan bygga vilka tjänster vi än önskar utan att vara beroende av enskilda leverantörer på marknaden. Det handlar bl.a. om att kunna kommunicera i realtid med eleverna i såväl fritext som i utvärderingar.

Vi inledde med ganska enkla enkäter och sammanställningar men har kommit så långt att enkäten numera reagerar i en app hos rektor. Det räcker tillsvidare eftersom vi kombinerar våra digitala tjänster med en hel del manuellt arbete.

Det som jag däremot vill att vi kommer till är det som Frida beskriver och än mer därtill. Det handlar om elevernas digitala enhet ska motta en fråga (enligt mig behövs det varje dag eller i vissa fall oftare) där man får svara på om man är trygg eller inte, i korthet. Med datat som vi samlar och i vår plattform där vi har tillgång till elevens all övriga data kan vi sedan avgöra vad som ska ske. Det är nämligen inte givet att det är rektorns ärende, eller studiehandledarens eller EHTs osv utan det kan finnas olika faktorer som kan påverka vem som ska ha ärendet. De faktorerna har vi i plattformen och behöver inte fråga en leverantör om lov (och behöva betala) för att använda.

Anledningen till varför jag själv inte lyfter fram den här frågan så mycket är för att vi har två aktuella bekymmer:

• Synen på mobiltelefonen (och även andra digitala enheter) i skolan.

• De produkter som finns på marknaden och deras inte i alla avseenden lämplighet för skolmiljö.

Precis som med plattformen som vi tvingats bygga och som nu sprids i Sverige är det för mig helt ofattbart att vi ska behöva lösa mobilfrågan själv, på ett konstruktivt sätt. Det är alltså produktutveckling vi måste göra och därför har iv kontakt med två stora mobiltelefontillverkare för att skapa det som behövs för svenska skolan. Det har tagit lång tid att komma till högre nivåer i företagen och ändå har jag inte kommit tillräckligt högt för att det ska ge effekt, än.

Jag menar att det är för detta vi har statliga myndigheter och faktiskt en regering. Om man nu träffar spelbranschen och förmedlar att det är störningsmoment i människors liv med spelreklam så ska man också träffa mobilbranschen och säga att notiser är störningsmoment för skolbarn. Är det svårt att bjuda in leverantörerna från högt mäktigt håll och säga: "vi vill att ni fixar det här!" ? 

Nähä, det är inte statens/regeringens/myndigheternas/tjänstemännens uppgift? Ok. Sitt kvar på stolarna så får vi ta det nerifrån. Men klaga sedan inte på att det blir olikvärdigt mellan 290 kommunerna.

För optimala sättet att kommunicera med eleverna måste vi komma till att vi har elevernas enheter som är frivilligt kopplade till vår plattform (alltså inget MDM eller liknande) och där vi kan skicka modala fönster för eleverna att svara i, innan de går vidare med övriga ärenden. Tills dess får vi nöja oss med den här typen av lösning i våra likabehandlingsundersökningar:

        

Så ja, Frida Boisen har rätt, vi har en unik och bra plattform som kan implementeras i mycket större skala för att ge grund för ett komplett verktyg i skolan.

Den behöver visserligen kompletteras och det är ju inte konstigt eftersom utveckling, och i synnerhet inte digitalisering, aldrig riktigt tar slut.

Men om mäktiga parter blandar sig i så får vi större möjlighet att stärka verktyget för både undersökningar, utvärderingar och än viktigare åtgärder. På köpet får man ett verktyg som håller juridiken på plats eftersom vi har myndigheter som verkar vänta på att problem ska uppkomma på en skola för att öka administrativa (juridiska) bördan, istället för att ringa upp och fråga: det verkar vara tuff en period. Behöver ni hjälp av oss?



Rektorn Taggar